OM LIVET OCH VARFÖR

Många människor strävar efter att finna en mening med livet. De nöjer sig inte med att bara finnas till och försöka göra det så trivsamt för sig som möjligt medan de lever. De har svårt att acceptera att det inte skulle finnas någon högre mening med att de finns till.

En del använder religionen

En del använder religionen för att ge livet ett ändamål. De tror att de genom att leva på ett visst sätt kan göra sig förtjänta av att hamna i paradiset eller uppnå nirvana eller något liknande. Och de lever lyckliga med sin tro. Andra liksom jag själv tillhör de människor som har svårt att tro på det vi inte kan se. Vi har därför svårt att acceptera någon gudomlig mening med livet.

Men vad är det då för mening med livet? Är vi alla här bara på grund av en slump och är alla våra handlingar egentligen meningslösa? Eller finns det något slags högre mening med det hela?

Finns det ett rationellt svar?

Ja livet är fullt av frågor som det egentligen inte går att få något säkert svar på. Men jag tror att jag ändå har hittat ett någorlunda rationellt svar på frågan om livets mening. Livet är helt enkelt en utmaning.

Det mesta tyder på att materien följer vissa lagar som gör att den med något slags naturnödvändighet klumpar ihop sig i alltmer komplicerade strukturer, varav en del så småningom får liv och utvecklas till allt högre organismer. Och även dessa organismer tycks följa vissa bestämda mönster.

Så gör allt levande

Bland alla de regelbundenheter som man tycker sig skönja när det gäller levande organismers beteenden återkommer hos alla arter en strävan att sprida sina gener så effektivt som möjligt. Detta är naturligtvis ett slags mening med livet men den är gemensam för alla organismer från encelliga alger och bakterier till primaterna och oss själva.

Så gör många djur – och vi med

Den som tycker detta verkar andefattigt kan höja blicken en smula och vidga perspektivet. Det gäller inte bara att skaffa sig så många efterkommande som möjligt. Det gäller också att hjälpa till att skapa så goda förutsättningar för avkomman som möjligt. Detta kan ske på kortare sikt genom vård, uppfostran, utbildning, m m eller på lite längre sikt genom skapande av familjeförmögenheter, stiftelser, fideikommiss eller dylikt som är avsett att trygga de kommande släktenas försörjning.

Miljöstrategin

Sådana strategier ger säkert en mening åt livet för många människor men för dem som inte nöjer sig med detta kan man vidga perspektivet ännu en smula. Då kan det bli fråga om att genom miljöåtgärder och liknande trygga förutsättningarna för livet på jorden och för kommande generationer människor. Kan man säga sig att man på något sätt har bidragit till en bättre värld att leva i, ja då kan man gott påstå att det har varit en mening med ens liv.

Det kosmiska perspektivet

Men om man lyfter blicken till stjärnorna infinner sig ändå en känsla av alltings yttersta meningslöshet. Vår sol är en stjärna bland alla andra stjärnor och vi är helt beroende av den för vår existens. Vår sol och vår jord lär ha börjat bildas för 4,6 miljarder år sedan. Genom studiet av andra liknande stjärnor kan man förutsäga att solen om ytterligare 4 miljarder år kommer att svälla upp till en s k röd jätte och uppsluka jorden i sitt glödande inre. Innan dess har livet på jorden hunnit utvecklas på många olika sätt som vi inte kan förutse nu. Sedan är allt slut utan att efterlämna något spår. Så ytterligt meningslöst!

Men ändå. Vilken utmaning! Levande organismer har funnits i miljarder år. Människor eller människoliknande varelser har funnits i miljoner år. Homo sapiens har funnits i något hundratusental år. Vår kända historia sträcker sig cirka 5000 år tillbaka. Vårt vetande och våra färdigheter har vuxit enormt de senaste hundra åren.

Det finns inga spår av någon tidigare civilisation som hunnit lika långt någonstans på jorden.

Har vi hjälp att vänta?

Det är däremot möjligt att någon sådan civilisation har kunnat bildas på någon annan planet. Universum är oändligt. Följaktligen finns det ett oändligt antal planeter med precis lika goda förutsättningar för liv och högre civilisationer som på vår jord. Men förutsättningarna är så speciella att sådana planeter måste ligga på ofantliga avstånd från varandra. Vår närmaste grannstjärna ligger fem ljusår bort. Med en hastighet av 10 % av ljushastigheten tar det 50 år att åka dit men redan den hastigheten är så stor att slitaget på rymdskeppet genom kollision med de fåtaliga atomer eller molekyler som finns i den fria rymden förmodligen kommer att nöta sönder skeppet. Och när vi kom fram skulle vi med största sannolikhet finna att där inte finns någon beboelig planet.

Sanningen är förmodligen den, att om det finns någon civilisation på någon annan planet är sannolikheten för att mänskligheten skulle få möta den för att utbyta kunskaper och erfarenheter utomordentligt liten. Och skulle vi få möta den är chansen att det hela skulle avlöpa fredligt ännu mindre. För övrigt skulle den civilisationen sitta i samma knipa som vi och livet på jorden. Ett visst tidsmått är utmätt för drägliga livsbetingelser, där de finns, och sedan är det slut.

Här kommer utmaningen!

Just därför måste man i detta perspektiv se livet som en utmaning. Om livet, var det nu än är det uppkommer, under den utmätta tidrymden bara utvecklar sig till allt högre livsformer och till slut till civilisationer som kanske i förtid gör slut på sig själva så att allt måste börja om från början och sedan när tiden är ute så brinner alltihopa upp, ja då är det hela meningslöst.

Vi har bara 4 miljarder år på oss

Men tänk vilka utvecklingsmöjligheter som finns under de 4 miljarder år vi har kvar. Om vi inte slänger bort den civilisation och den utveckling vi har uppnått utan fortsätter att gå framåt och bevara den jord vi fått, hur långt kan vi inte gå då. Då kanske vi har funnit vägarna att rädda vad som räddas kan när den oundvikliga undergången kommer.

Kanske livets mening helt enkelt är att vi ska ta vara på den utveckling som har varit och se till att den får fortsätta. Det menar jag är den stora utmaningen, som är livets mening. Vi har fått chansen att utvecklas till ett högre medvetet liv. Det har tagit mer än halva den tid som jorden är beboelig. Låt oss nu ta vara på den tid som är kvar på ett sätt som ger mening åt våra liv!

När man ser det hela så här i stort verkar det nästan som något sorts scenario. En fråga som oundvikligen dyker upp i sammanhanget är: Vem har hittat på scenariot?